Category
📺
TVTranscript
00:00Alltså, hon kände igen dig.
00:04Man vet ju, de kanske inte vill träffa henne, eller de kanske är jättekonstiga.
00:08Varken du eller dina syskon är registrerade här.
00:11Just nu är det typ känslöst kaos.
00:13Det är jättesvårt för mig att berätta det här, men det är verkligen dags att du får veta.
00:22Här i Sarpa, en liten stad i sydöstra Portugal, levde Nani under sina tre första levnadsår.
00:29Efter det så adopterades hon till Sverige och till Västerås, där hon har levt ett lyckligt och harmoniskt liv.
00:36Hon har många gånger tänkt på sin familj i Portugal, men inte känt sig riktigt redo att göra några efterforskningar.
00:42Inte förrän nu, när hon själv säger att hon är mogen att möta sin bakgrund.
00:59Tack till elever och personer som hjälpte med videon.
01:29Tack till elever och personer som hjälpte med videon.
01:59Man har en fästing.
02:02Man ser sina kompisar och de har stora syrar eller stora brorsar som de bråkar med eller pratar med eller vad som helst.
02:08Och jag blir så här, jag har men ändå inte har i mitt liv.
02:12Det har man faktiskt saknat lite grann under åren sådär.
02:16Faktiskt.
02:17I syskonskaran var Nani den enda som blev bortadopterad.
02:22Och hon söker nu först och främst kontakt med något av sina syskon.
02:25Sen så just den där grejen att kunna se om man är lik någon.
02:30Det skulle vara så jävla koppligt.
02:32För att jag är inte lik någon här.
02:33Jag är inte lik mamma eller pappa eller min moster eller sådär.
02:38Och alla är lika varandra i släkten utom jag.
02:40Så att det skulle vara jättekult att bara se att
02:42ja, där kommer ögonen ifrån eller sådär.
02:46Det som skulle få mig gladast det skulle vara om man hittar någon som kanske hade en bild på min mamma eller något sådär.
02:53Det skulle vara typ såhär fantastiskt.
02:55För det är jag alltid undrar hur hon ser ut.
02:57Det här är ju hennes möjlighet att fylla upp den här
03:27luckan i sitt liv.
03:31Det kommer att betyda jättemycket för henne.
03:33Och det är det som är alla viktigast.
03:34Vi är jätteglada för hennes skull.
03:37Lyssna på det här och vet att det var bra.
03:40Ja, jag älskar dig.
03:42Gråt inte.
03:43Nej, jag ska inte gråta.
03:44Hejdå.
03:47Hej då, folk.
03:48Hej då.
03:48Hej då, mamma.
03:49Jag är med.
03:50Ja, du också.
03:51Kärker?
03:51Ja.
03:52Ja, inget buss.
03:52Ja.
03:53Samma.
03:55Man vet ju, de kanske inte vill träffa henne.
03:57Eller de kanske är jättekonstiga.
03:59Eller är jättelika mig.
04:02Det kan ju vara jobbigt.
04:04Men jag har alltid sett mig som unik sådär.
04:06Så finns det kanske fyra systrar som är jättelika.
04:09I slutändan så blir det positivt vad som än händer.
04:13Det blir som ett kapitel så man kan säga att nu har jag gjort det.
04:25Hej, Nani.
04:29Hur är läget?
04:29Jo, det är bra.
04:30Men nervös.
04:31Men det är inte så konstigt.
04:33Det är första gången man är här som har tre år.
04:36Klart det är nervöst, men det är kul.
04:38Kul nervösitet.
04:39Det får liksom bli som du kommer.
04:40Så får jag hoppas på att om jag behöver gråta här så får jag gråta lite på din axel.
04:45Åh, åh, åh. Jag är så överänd.
04:46Du är så välkomna.
04:47Du får jättegärna gråta på din axel.
04:49Jag kör det helt.
04:50Det känns som att det kan inte bli värre.
04:54Nu är vi i Lissabon.
04:56Och vi ska åka till Serpa.
04:59Där enligt adoptionspafferna så var det ju där ni bodde då.
05:04Ja.
05:05Innan du blev adopterad till Sverige.
05:07Ja.
05:08Vi ska få se hembyn eller hemstaden i alla fall.
05:13Ja.
05:14Och där börjar vårat sökande.
05:16Så min axel är beredd.
05:18Är du?
05:18Jag är beredd.
05:20Jag är beredd.
05:21Då kör vi.
05:21Då kör vi på det.
05:22Ja.
05:22Håll utkik lite snett åt vänster tror jag.
05:35Snett åt vänster?
05:37Ja, jag tror det.
05:38Okej.
05:39Där, kolla.
05:40Ja, jag ser.
05:41Ser du nu?
05:42Ja.
05:42Men du, vad vackert det är när man kommer härifrån.
05:49Hur känns det att vara här nu då?
05:52Ja.
05:52Och verkligt.
05:53Det var ju här du bodde.
05:54Och verkligt.
06:03Okej, kan inte du börja med att berätta lite grann om vad du vet?
06:06Jag kom till Portugal när jag var några månader bara, har jag fått höra.
06:12Och sen har jag...
06:13Från?
06:14Från Mozambique, där jag är född.
06:16Och de säger att jag flyttade på grund av att det var inbördeskrig har jag fått höra också.
06:21Och att min mamma inte fanns vid liv längre.
06:23Vad var det som hände med din mamma? Har du fått veta det?
06:26Bara att hon dog.
06:28Att hon blev sjuk.
06:29Men jag vet inte när eller år eller något sånt.
06:33Vad var det som hände hemma?
06:35Nej.
06:35Och sen kom din pappa hit med dig och...
06:38Åtta syskon.
06:39Åtta syskon.
06:42Har du hört någonting om hur de hade det när ni kom tillbaka till Portugal?
06:46Då hade de det inte bra.
06:48De säger att huset som vi bodde i var väldigt fallfärdigt.
06:52Och det gjorde...
06:53På grund av det så gjorde det att jag blev sjuk.
06:54Och då bestämde vi dem att det gick inte.
06:58För min skuld och mer.
07:00Så det gör väl också att man vill hitta dem för att tacka lite grann också.
07:04För att om det inte var bra här så har jag ju fått det bra.
07:08Verkligen.
07:09Du har ju ganska mycket dokumentation ifrån din adoption och så.
07:15Ja.
07:15Eller hur?
07:16Ja.
07:17Vi kikar lite på dem.
07:18I Nannis adoptionshandlingar står alla syskonens fullständiga namn.
07:23De vet också på vilket dag hem hon gick när hon var liten.
07:26Och eftersom det var här ni var när du adopterades till Sverige så börjar vi med att vi går till folkbokföringen.
07:34Okej.
07:35Här i Sörpa.
07:36Om de finns här i stan då är ju steget efter det helt enkelt att söka upp dem och ta kontakt med dem och fråga om de vill träffa dig.
07:46Ja.
07:47Ja.
07:47Gud.
07:48Just nu är det typ känslomässigt kaos.
07:55Fast jag mår jättebra.
07:58Så det är ett positivt kaos.
08:01Fast i grund och botten är jag nog förväntansfull.
08:05Riktigt så här.
08:07Allt det här ska ge mig.
08:13Här är det då.
08:14Jag går in först och kollar.
08:17Okej.
08:18Så det är okej att vi kommer in med en kamera och allting.
08:21Mm.
08:21Och sen kommer jag ut igenom.
08:31Även om Nanni inte minns sin mamma så har hon ändå haft funderingar kring henne.
08:38Både jag och pappa har ju diskuterat min adoption liksom i alla år.
08:41Vad skulle hända om mamma levde och sådär.
08:44Båda två har sagt, men det står i papper att hon är död.
08:47Men sen så är det ju så också att om hon aldrig var med till Portugal så har pappa sagt så här, chansen finns ju att hon lever.
08:54Vi har ju pratat igenom det här och vad det mest oväntade som kan hända.
08:59Och det skulle vara att hennes mamma levde va.
09:02Och Nanni svarar samma sak, det är att min mamma lever så.
09:04Jag har alltid sagt till pappa så här, men jag tror att hon lever.
09:08Om hon inte lever så vet jag att hon vakar över mig för att jag bara vet det inom mig.
09:11Och pappa säger så här, ja men om du tror det, då tror jag också det.
09:16Man vet det, man vet på papper och det är ju det jag har vetat.
09:19Och då kör man på det.
09:21Och sen så kan man ju hoppas och drömma.
09:22Det var ju lite så att man fick ju en liten tors här för att det är ju ändå så här en bekräftelse.
09:40Jag vet att det var verkligen precis här du var.
09:44Nanni, jag har en väldigt viktig för att du säger.
09:52Nanni söker sina syskon i Portugal.
09:59Efter en stunds väntan får de nu äntligen gå in på folkbokföringen.
10:03Varsågod och sikt, okej?
10:05Hej.
10:09Vad är det som passar idag?
10:11God eftermiddag. Hur kan jag hjälpa dig?
10:14Okej, vi är här.
10:15Tilde frågar först om de vet något mer om pappan till Nanni än det som står i adoptionshandlingarna
10:22för att förhoppningsvis få fram en adress.
10:2726 januari 1942, 1942.
10:31De har hittat din pappa i registren.
10:35Han är född här den 26 januari 1942.
10:40Han är född här i Serpa.
10:43I februari 1968 så står det i registret att han har gift sig med din mamma i Mosambik.
10:51Pappan finns i folkbokföringens register, men de hittar tyvärr ingen adress till honom.
10:56Det står också att äktenskapet så att säga tog slut om man säger så.
11:03I och med att din mamma gick bort i Mosambik.
11:09Jag ska säga om 1968, 1968.
11:15Jag fick veta när min mamma dog.
11:20Det var ju lite ledsamt.
11:21Man fick ju en liten torse för att det är ju ändå en bekräftelse.
11:25Men samtidigt var det inte så att jag kände så här
11:28Åh gud, min mamma har gått bort.
11:30Jag måste bryta ihop.
11:31För att det har ändå...
11:32Jag har ändå varit liksom...
11:34Det har ändå funnits i bak huvud hela tiden.
11:36Så att det var ju...
11:38Ledsamt var det.
11:3987.
11:40Gick hon bort.
11:41Stämmer det med allt?
11:43Alla de uppgifter som du har?
11:44Jag vet inte om hon gick bort.
11:46Det har jag inte vetat.
11:47Men jag har bara vetat om hon gick bort innan vi flyttade.
11:51Det har jag fått veta.
11:52Men det stämmer säkert.
11:55Det resten inte konstat i nada.
11:57Nej, det är Flavie.
11:59Flavie är också inte registraden här.
12:01Flavie ser han aning.
12:03Aha, okej.
12:04De har inte några övriga registrerade här.
12:09Alltså inte dina syskon och inte heller du.
12:12Och då frågar jag vad det beror på så att säga.
12:15Att man inte hittar er i registren.
12:17Och då säger hon därför att de betraktades som inflyttade så att säga invandrare.
12:22Och då frågade jag också så här.
12:24Men om de bor här nu.
12:26Om de fortfarande lever här i Serpa.
12:29Skulle ni då ha registrerat dem här då?
12:32Inte nödvändigtvis.
12:34Säger hon.
12:34Så att egentligen så vet vi ju inte.
12:39Om det betyder att de lever här.
12:43Eller om de inte gör det.
12:44Nej.
12:44Det har vi inte fått svara på.
12:46Svå svaret.
12:47Lycka till.
12:48Tack.
12:49Brigade.
12:54Hur känns det?
12:55Bra.
12:55Känner du dig?
12:57Nej, alltså det känns bra.
12:58Det gör verkligen det som sagt.
12:59Alltså det känns så här.
13:02Verkligt.
13:02Verkligt.
13:03Eftersom folkbokföringen inte gav några nya spår.
13:07Beger de sig till det daghem som Nani var på när hon var liten.
13:11Bon dia.
13:12Olja, jag är procurad för en krässe.
13:15Tack så mycket.
13:16Jag vill ha en krässe.
13:17Vem, jag vill ha en krässe.
13:18Vem, jag vill ha en krässe.
13:33Vem, jag vill ha en krässe.
13:35Vem, jag vill ha en krässe.
13:36Vem, jag vill ha en krässe.
13:37Vem, jag vill ha en krässe.
13:38Vem, jag vill ha en krässe.
13:41Vem, jag vill ha en krässe.
13:42Vem, jag vill ha en krässe.
13:44Vem, jag vill ha en krässe.
13:46Vem, jag vill ha en krässe.
14:16Och så sa han ungefär.
14:18Det här är de åren som jag skulle ha varit där.
14:23Att han sa att om det finns någonting så finns det här i.
14:26Och han bläddrade och bläddrade.
14:28Det tog jättelång tid känns det som.
14:31Det finns en krässta fotografi.
14:34Jag har en krässe.
14:35Jag lät en krässe fotografi.
14:37Jag lät en krässe.
14:38Jag lät en krässe.
14:39Nu vet vi ju.
14:46Nu vet vi att det var verkligen precis här du var.
14:49Det visar sig att dagiset har ett foto som Nani är med på.
14:53Hon får också veta att föreståndaren från den tiden bor kvar i byn.
14:57Han säger att med all säkerhet så är det så att om hon kan hjälpa en så kommer hon att göra det.
15:19Trots att det har gått mer än 20 år sedan Nani var här så blir hon igenkänd av personalen.
15:24Där är hon.
15:26Där är det.
15:28Hon säger att hon kommer ihåg det hon sa.
15:30Det var så.
15:31Man säger dozi, söt, gullig, rör.
15:35Jag kommer ihåg det hon.
15:36Och då.
15:37Jag tycker att det är bra.
15:41Jag säger Nani.
15:42Någon du är bruset.
15:44Nej.
15:46Jag kommer fram och Nani, Nani.
15:49Jag blev så chockad först för jag tänker så här.
15:52Jag vill ju tro att man liksom har förändrats.
15:54Efter 20 år.
15:56Vad har ni så?
15:58Jag har ändå känt så här.
15:59Jag blev lämnad så hur bra kan man ha varit?
16:01Alltså den tanken finns alltid.
16:03Även om inte det har varit någon tanke som har styrt mitt liv.
16:06Jag har en sitt pratiken.
16:07Du var jättepatisk nu när du var liten och jätteglad och framåt.
16:13Jag har gått så länge i så många år och bara undrar om det var dåligt barnhemmet.
16:18Jag sov i en spjärlsäng typ och ingen brydde sig.
16:20Jag bara låter och skrek och ingen gav mig mat.
16:22Och alla de här dåliga grejerna man kan tänka.
16:27Och sen har det plötsligt så varit så fint och det var så vackert och alla var så snälla.
16:31Alla kom ihåg.
16:32Barnen som är här måste få ganska mycket kärlek.
16:34Om jag har fått den kärleken och liksom den ihågkomnaden som jag har fått.
16:38Känns det bra?
16:45Det känns jättebra.
16:51Jag tror inte jag gråter så mycket i glädjetårar sen.
16:55Ja, sen när.
17:00På daghemmet fick de en adress till den kvinna som var föreståndare under Nani's tid.
17:06Hon är pensionerad och bor fortfarande kvar i Serpa.
17:14Nani?
17:18Nani?
17:18Nani är Nani.
17:19Nani är Nani.
17:19Nani är Nani.
17:19Nani är Nani.
17:20Nani är Nani.
17:21Nani är Nani.
17:22Nani är Nani.
17:28Åh, så linda.
17:31Vad fin du är, vad vacker du är.
17:33Jag tog hand om Nani.
17:36Nani är Nani när du var liten.
17:39Åh, eller?
17:45Åh, my God.
17:46Öppnade sitt glaskåp och tog fram ett kort.
17:59för mig i ett glaskåp har man kort på sin familj, sina barn och sin man och kanske något bröllopskort sådär.
18:07Och där var lilla jag, mitt i allt.
18:10och då, det var så här, det kan inte bli större.
18:13så här, det kan inte bli större.
18:15Det var honom som gjorde den här klänningen till dig till maskeraden på dag hemmet.
18:17Det var honom som gjorde den här klänningen till dig till maskeraden på dag hemmet.
18:19Det var honom som gjorde den här klänningen till dig till maskeraden på dag hemmet.
18:22Det var honom som gjorde den här klänningen till maskeraden på dag hemmet.
18:26Jag har alltid tänkte på dem och jag tänkte på att dela när jag hade till det här klänningen till mig med.
18:33Jag kommer bara att jag vill röda den här klänningen tillbaka.
18:37Jag är väldigt glad och jag är väldigt glädjande.
18:52Jag känner mig mycket affär.
18:56Jag känner mig mycket affär.
18:59Jag har aldrig haft barn.
19:02Jag vill säga att det var bättre för honom.
19:06Nani hade andningsbesvär på grund av astma när hon var liten och huset där familjen bodde var i så dåligt skick att Nani blev sämre av att vistas där.
19:17Aninja lät henne ofta sova hos sig för att kunna kontrollera astman, men till slut insåg hon att det bästa för Nani var att ge henne ett nytt hem.
19:27Aninja har fotografier på flera av Nani syskon, bland annat Isabel som var den som ofta fick hjälpa den ensamstående pappan att ta hand om sin lilla syster Nani.
19:52Dona Nani har precis berättat att hon har en adress till Isabel.
20:05Hon har haft kontakt med Isabel.
20:07Hon har haft kontakt med Isabel.
20:09Det är en storasyster, hon som tog hand nästa gång.
20:12Och hon har en adress till henne.
20:14Hon har fått inte hän kram här.
20:26Ich klara...
20:27Tack så mycket.
20:37Tack så mycket.
20:39Tack så mycket.
20:42En puss, en puss, en puss.
20:44Hon kommer ihåg dig.
20:46En grand fan.
20:48Incrivel, nej?
20:49En grand, det var pequen.
20:51Här är janela.
20:53Hon kommer ihåg dig när de balita.
20:55Det vi har fått av Dona Mia är en adress till Isabel.
21:14Och det är den enda som hon hade någon som helst kontaktuppgift till.
21:19Så vi ska alltså åka till Luxemburg.
21:23Okej.
21:25Och söka upp Isabel.
21:32Jag har ju vetat att jag har haft någon syster som har pluggat till Luxemburg.
21:35Det är vad jag har fått höra förut.
21:37Men att hon var där, det visste jag inte.
21:39Så känns det lite så här medan Luxemburg och Portugal.
21:43Kan det bli mer kontrast liksom?
21:45Ska vi sätta oss?
22:05Ja.
22:06En liten stund.
22:07Yes.
22:08Gatan här bakom oss, det är Rot Darlan.
22:12Och det är den gatan som vi har fått adress till din syster Maria Isabel.
22:17Okej.
22:19Så jag skulle vilja gå hem till den här adressen.
22:25Hoppas att hon bor kvar.
22:27Hoppas att hon är hemma.
22:29Förklara för henne att du är här i Luxemburg och att du gärna vill träffa henne.
22:33Och då får hon berätta för mig om hon är beredd att träffa dig också.
22:38Och under tiden så vill jag att du sitter kvar här och väntar.
22:43Okej.
22:44Jag har väl inget val?
22:46Nej.
22:47Jag kommer snart tillbaka.
22:56Pappa.
22:57Ja.
22:58Jag står nu i Luxemburg.
23:00Yes.
23:01Och väntar på att till dess jag går till adressen där min syster bor.
23:06Har ni hittat henne?
23:08Vi har en adress.
23:10Ja, ja.
23:11Men vi vet ju inte om hon är hemma än.
23:13Fantastiskt.
23:15Herregud, hur känns det?
23:17Jag är jättenervös.
23:19Ja.
23:21När jag blir riktigt nervös, då blir jag så här, nej men skit i det här.
23:24Vi skit i det här.
23:25Och jag tror att hade jag fått veta det väldigt länge så hade nog den reaktionen kommit.
23:33till slut att jag bara, nej men alltså vi gör inte det.
23:36Jag klarar inte av det.
23:37Oj, vad stort.
23:39Egentligen alltså.
23:40Va?
23:41Mm.
23:42Jag hoppas.
23:45Herregud, hoppas du är hemma.
23:47Ja, verkligen.
23:48Ja.
23:49Men jag tänkte bara ringa mig och lugna nerverna lite.
23:52Gud vad roligt.
23:53Lycka till vänner.
23:54Puss, puss.
23:55Puss, puss.
23:56Hej.
23:57210.
24:11Då ska vi se här.
24:13Martins eller Beja?
24:19Nej.
24:20Där.
24:21Isabel Beja.
24:23Han tar inte.
24:24Nej.
24:25Vi får ringa på.
24:26Gud vad det tog lång tid.
24:27Det tog så lång tid när jag väntade.
24:29Och man kollade och kollade.
24:31och sen samtidigt så tänkte jag såhär.
24:32Men det är säkert fel Isabel.
24:33Så trodde jag.
24:34Eller inte trodde men jag hade de tankarna såhär.
24:35Och sen så samtidigt så så jag med tankarna att det där är min syster.
24:36Och jag bara, vad händer då då?
24:37Vad händer då?
24:38Hallå?
24:39Hallå?
24:40Hallå?
24:41Jag tar procurande senora Maria Isabel.
24:42Det tog så lång tid.
24:43Det tog så lång tid när jag väntade.
24:45Det tog så.
24:46Och man kollade och kollade.
24:48Och sen samtidigt så tänkte jag såhär.
24:50Men det är säkert fel Isabel.
24:52Så trodde jag.
24:53Eller inte trodde men jag hade de tankarna såhär.
24:56Och sen så samtidigt så så jag med tankarna att det där är min syster.
24:59Och jag bara, vad händer då då?
25:03Hallå?
25:04Hallå?
25:05Jag tar procurande senora Maria Isabel Martins.
25:08Beija.
25:09Ja, det är din家.
25:12Posso entrar?
25:13Ja, det kan.
25:14Det är första gången, för att du.
25:16Tack.
25:23Jag hoppade att vi skulle ha så egenskaper som var lika.
25:26Alla säger att vi har så mycket gemensamt.
25:29Och just att Aninja sa också, hon har frågat efter dig.
25:33Så då kände jag verkligen se jag bor hon här och att det är rätt Isabel.
25:38Då kommer jag få träffa min syster nu.
25:40Ja.
25:41Ja.
25:42Ja.
25:43Ja.
25:44Ja.
25:45Ja.
25:46och jag är här.
25:48Jag är här.
25:49Maria Isabel Mantis Beja.
25:51Ja, jag är det.
25:53Jag är det.
25:55Jag är det.
25:57Jag vill fråga om det.
25:59Jag vill fråga om det var i Serpa.
26:03Och har en annan.
26:07Nani.
26:09Den var ut till Sverige.
26:11Ja.
26:13Det är det?
26:15Ja.
26:17Annani är här i Luxemburgen.
26:21Nej.
26:23Annani är det.
26:25Annani är det.
26:27Annani är det.
26:29Annani är det här med du.
26:31Jag vill fråga om du vill se ni vill.
26:35Jag vill.
26:37Jag vill.
26:47Jag vill.
26:49Det är.
26:55Jag vill.
26:57Jag vill.
26:59Jag vill.
27:01Jag vill.
27:03Har inte varit för jävligt.
27:33Det kändes så skönt att hon också har saknat, att inte bara jag saknar min stora syster utan hon har saknat sin lilla syster också.
27:44Det var så lättnad.
27:45Det var så lättnad.
27:45Det var så lättnade.
27:56Det var så lättnad.
27:57Jag har känt att hon var så gullig och bara pussade på mig och det var jättelätt att ta till sig henne.
28:23Vem tar fri här.
28:27Jag är jätte okej.
28:57Hon vill att du sätter dig, hon vill hämta ett fotografi för att du ska förstå bättre.
29:16Och då tänkte jag så här, min första tanke var så här, okej, jag har en massa syskon här som har dött.
29:21Och nu kommer hon säga, alltså för att jag kan förklara varför de har dött och de har varit sjuka.
29:25Något sånt där tänkte jag, men hon behöver kortet för att kunna visa mig och peka till mig vilka det är.
29:32Och så tog hon ju fram kortet för oss, hela familjen, där jag också var med.
29:38Det är alla vi i Mozambik.
29:43Det är jättesvårt för mig att berätta det här, men det är verkligen dags att du får veta.
29:49Du är svårt.
29:50Mamman är inte din mamma.
29:58Din mamma lever.
30:03Och hon är här i Luxemburg.
30:07Det var dags att du fick veta sanningen.
30:15På licensan.
30:16Det är en träff.
30:20Nani.
30:21Nani sökande efter hennes biologiska släktingar har tagit henne till Luxemburg.
30:34Hon har just träffat sin syster Isabel, som har något mycket viktigt att berätta.
30:41Amman.
30:41Mamman är inte din mamma.
30:47Hon är viva.
30:49Din mamma lever.
30:53Du har med.
30:55Tua mamma är Augusta.
30:58Augusta är din mamma.
31:01Hon är här i Luxemburg.
31:04Och hon är här i Luxemburg.
31:05Augusta är Isabels yngre syster.
31:12I Nani's adoptionshandlingar är Augusta, precis som Isabel, skriven som ett av Nani's syskon.
31:18Det framgår ingenstans att hon egentligen är Nani's riktiga mamma.
31:23Jag blev så ställd.
31:25Det var helt enormt att få veta att min mamma levde.
31:28Och sen så självklart så blev man ju lite chockad när man förstod att
31:33självklart om det är min mamma så betyder det att det här är inte min syster utan min moster.
31:37Jag vill att jag ska fortsätta.
31:40Ja, ja, ja.
31:43En månad efter att kortet är taget så dog er mormor.
31:52När Augusta fick dig var hon.
31:55När Augusta fick dig var hon mindreårig.
32:01Fui eu.
32:03Porque?
32:04Non podemos dizer que Augusta...
32:06I Portugal non podemos dizer que Augusta era tua mãe.
32:10I Portugal kunde vi inte säga att Augusta som var mindreårig var din mamma.
32:15Fui eu que tomei conta de todos.
32:17Jag tog hand om alla.
32:19Ingen fick veta sanningen.
32:20Det är en stor historia väldigt complicat.
32:22Men Augusta amat.
32:23Det är en jättekomplicerad historia.
32:27Men en sak ska du veta och det är att Augusta som är din mamma, hon älskar dig.
32:31Hon vill träffa dig.
32:32Dependent.
32:33Jag vill träffa henne också.
32:34Det är upp till dig.
32:35Men jag vill träffa henne också.
32:36Elake vägård för mig.
32:39Alltså jag tror fortfarande inte att jag verkligen, verkligen, verkligen, verkligen har förstått.
32:44Jag kommer hit för att leta upp mina syskon.
32:49Och jag sa i början av det här att det bästa som skulle kunna hända mig är att min mamma lever.
32:55Det var dags att du fick veta sanningen.
33:04Alltså som sagt, det kvittade förklarar bara varför jag är så ung och alla andra är så mycket äldre.
33:09Ja, alltså min chock från det där han inte släppte.
33:13För att det är så overkligt man väl är här och liksom, det är så overkligt allt.
33:20Så att man vet inte riktigt hur man satt till sig det.
33:23Så att jag har nog inte riktigt hunnit smälta allting än så att jag vet inte riktigt hur jag kommer vara efter chocken.
33:30Vi har hela livet på oss att få dig att förstå bäst.
33:33Isabel ska ha ett tema mycket.
33:35Och vi älskar dig så mycket.
33:36Alltid har inte enskilda.
33:38Alltid har inte enskilda för oss.
33:43Sempre.
33:46Todos os dias.
33:49Cada dia jag passade alltid enskilda nani.
33:53Sempre tivå mycket esperanser att jag hattar sig.
33:58Nej, det är inte enskilda, det är inte enskilda, det är inte enskilda.
34:00Det är inte enskilda, det är inte enskilda, det är inte enskilda, det är inte enskilda.
34:08Vilken dag det blev igår?
34:20Ja, verkligen.
34:22Lite berördbana.
34:23Du funderade mycket igår?
34:26Ja, det gjorde jag.
34:28Vad tänkte du då?
34:30Ja, jag kände att jag började tänka och känna efter vad jag ville göra ordentligt.
34:36För det är ju som sagt, första reaktionen blir oftast, ja det är klart jag vill.
34:42Men sen så kommer det en massa saker, känslor som liksom kommer efter.
34:48Men jag gick och la mig med ett ja liksom så att det var skönt.
34:53Men sen självklart, alltså jag försökte ju ta det bra men man var ju lite skakig så man blev ju lite så här chockad.
35:00Så det var ju inte riktigt det jag trodde att hon skulle säga någonting från det här kortet.
35:05Nej.
35:06Även om hon sa att jag måste berätta någonting för dig.
35:08Mm.
35:08Så att det är ju nästan, det här är nästan det bästa som skulle kunna hända.
35:14Vad jag tyckte innan jag åkte.
35:16Men det här hade du ju aldrig kunnat förvänta dig.
35:19Nej.
35:19Inte att det var den här, vad ska man säga, vändningen eller sånt.
35:22Men du, då har ju du haft hela kvällen och morgonen här nu på att egentligen ta ett eget riktigt beslut på om du vill träffa Augustas med din biologiska mamma eller inte.
35:35Och det är ju det vi står inför nu.
35:36Hur känner du för det?
35:37Ja, jag vill träffa henne.
35:39Det vill jag.
35:41Absolut.
35:41Jag behöver få lite mer svar på något sätt innan jag säger hej då.
35:54Och då säger jag nej till att träffa min mamma, det är som att säga nej till svar.
35:58Och jag menar, det är väl klart jag vill träffa min mamma.
36:02Hej, självklart.
36:03Hej, självklart.
36:11Nu är vi här.
36:26Ja.
36:26Hemma hos Isabel igen.
36:29Och Isabel sa ju igår att hon skulle hämta Augusta.
36:34Hon bor tydligen lite utanför Luxemburg.
36:38Och att hon jättegärna vill träffa dig.
36:40Men innan du får gå upp så måste jag ändå gå upp och kolla dig med henne.
36:44Eftersom vi har pratat med Isabel men inte med Augusta.
36:47Ja.
36:48Så hämtar jag dig sen.
36:49Okej.
36:54Man ville bara upp, jag ville bara upp du vet så här och få se henne.
36:57Jag känner bara att jag ville upp och tacka henne.
37:00Kanske lite tacka henne liksom.
37:02Alltså jag ville bara att hon skulle förstå att du ska inte ha någon ångest över att du har gjort det du har gjort.
37:07För att jag känner verkligen att du har gjort rätt.
37:10För att jag kan inte ha någon ångest över att jag lämnar från mig mitt barn.
37:13Dona Augusta?
37:15Dona Augusta?
37:16Bom dia.
37:17Ah, bom dia.
37:20Ah, que prazer.
37:22Prazer é todo meu.
37:24E?
37:24Tá tudo bem?
37:25Tá, mas eu só calma.
37:26Tá.
37:27Não, mas...
37:29Não se preocupe não.
37:32Ela tá esperando lá baixo.
37:34A Nani.
37:36E ela quer ver...
37:38Você muito.
37:40Você tá preparada?
37:41Se sente bem?
37:42Sim.
37:42Quer que eu pegue ela lá baixo?
37:44Sim.
37:45Tudo certo.
37:45Não fique preocupada não, tá?
37:49Tá.
37:49Com cauma, com cauma.
37:51Com cauma.
37:53Com cauma.
38:02Com cauma.
38:03Com cauma.
38:04Ainda.
38:05Ainda que eu come up.
38:07Nervositet någonstans hade liksom...
38:09Den hade släppt då.
38:10För då var det mer såhär...
38:12Förväntasfullt.
38:13Det är någon där uppe som verkligen vill träffa dig.
38:17Okej.
38:18Okej, okej.
38:21Policensa.
38:22Det var ju en jättehärlig känsla.
38:45Jag kände verkligen hon kramade mig.
38:48Att det i hennes hjärta så kramade hon verkligen sitt barn.
38:50Alltså det kändes verkligen.
38:52Då var nog första gången som jag verkligen kände det här.
39:00Åh gud vad skönt.
39:03Gud vad skönt.
39:04Det var typ sista befrielsen.
39:11Aj med Deus.
39:12Augusta.
39:13Augusta.
39:15Augusta.
39:17Dá água.
39:18Augusta.
39:20Augusta.
39:22Åh hon simmar ju.
39:24Hon simmar.
39:26Åh...
39:27För det första så har jag aldrig sett en människa simma genom mitt liv.
39:30Så det var ju liksom...
39:32Åh det var så skönt att hon vaknade igen.
39:40Det var så skönt att hon vaknade och att hon sa att hon ändå var okej.
39:44För jag tänkte så här...
39:45Här kommer vi in i hennes liv från ingenstans.
39:49Då ville jag ju inte göra henne illa liksom.
39:51Jag skulle ju gå upp och tacka.
39:53Jag skulle säga att jag skulle säga att det där är din bror.
40:00Hur?
40:07Då var jag glad.
40:15Jag blev så glad för att...
40:17Jag var så stolt över honom för att de hade ju en lillebror.
40:22Jag kände såhär, gud vad jag har en skärmig lillebror.
40:27Hon vill att jag ska berätta.
40:29Jag sa, ja hon är jättelycklig.
40:30Ni är jättelycklig för att hon har fått en lillebror.
40:33Det finns fler, säger Auguste.
40:36Och då säger jag, hur många då?
40:39Sju. Ni är sju syskon.
40:41Ni är sju syskon.
40:47Ja!
41:03Sempre, ela nunca saiu do meu coração.
41:07Então, no dias dos anos dela,
41:09era uma tristeza.
41:17Jag är glad, väldigt, väldigt glad.
41:21Jag tror att min krasna är deitar felidigt.
41:47Jag har kanske gjort mycket intryck på folk när jag var yngre, men är det någon som har gjort intryck på mig här så är det han.
41:55Han var typ världens coolaste liv, man kan inte önska sig en liten liv.
42:01Jag tror att jag har fått starka spann med honom. Han är verkligen så här, jag måste se honom.
42:06Jag måste, måste, måste, måste.
42:09Jag är 20 miljoner.
42:10Ja, och en crazy spann.
42:12Jag känner mig så här stolt storisister på något sätt.
42:17Jag bara, shit, det är storisister.
42:21Det var jätteskämt.
42:22Det var helt, det var bästa, det var bästa överraskningen.
42:28Den var så bra.
42:42Jag var lycklig innan, så nu är jag ännu mer lycklig och så här accepterande över vad jag har och uppskattar det så mycket.
42:56Så det är nästan så här, det är nästan sjukligt hur lycklig jag är.
43:00Det här som jag har varit med om kommer absolut inte förändra någonting jag har hemma.
43:16Och det är det som gör det så fint.
43:18Jag har förändrats, det har jag verkligen, det känner jag.
43:21Men till det bättre.
43:23Och till en gladare människa.
43:30Textning Stina Hedin www.btistudios.com