Category
📺
TVTranscript
00:00Men du bodde nog här för 20 år sedan ungefär.
00:03Ja, så jag har ju nu gått här lite.
00:06Hur såg er hon ut. Är jag lik henne eller är jag lik min pappa?
00:10Det är någon där uppe.
00:11Säg att vi letar efter. Säg de här namnen. Fråga om de överhuvudtaget bor här.
00:16Nej, så hade jag ungefär troligt att det kunde vara.
00:19De hänvisar till en slags Europalag, sekretesslag som inte finns.
00:23Alltså jag var så arg inåt det att då kunde jag lura mig själv och tro på så mycket.
00:30Det måste finnas något sätt.
00:34Violetta föddes i Polen 1986.
00:37Tidigt så hamnade hon på ett katolskt barnhem.
00:39Och när hon var fyra och ett halvt år så träffade hon sina svenska fosterföräldrar.
00:43Och för första gången fick hon komma till ett riktigt hem.
00:46Violetta växte upp i Landskrona.
00:48Nu ska hon resa tillbaka till Polen med sin mamma Birgitta för att söka efter sina biologiska föräldrar.
01:00Violetta är 21 år och uppvuxen i Landskrona.
01:29Jonas Krona hos sina föräldrar Birgitta och Tomas.
01:34Det känns kul.
01:36Men samtidigt lite sådär skrämmande.
01:39Man vet ju liksom inte vad som ska hända och ske.
01:43Och ja, att man känner att nu ska det hända något stort i livet.
01:50Hon föddes i Polen och vid två års ålder hamnade hon av okänd anledning på ett barnhem.
01:58Ibland blir man ju väldigt ledsen för man vet ju inte varför de gjorde det.
02:04Om de gjorde det för en god sak eller för att de inte orkade mig.
02:08Det finns många obesvarade frågor kring Violettas uppväxt.
02:14Och för att få lite klarhet ska hon nu återvända till Polen tillsammans med sin mamma Birgitta.
02:21Jag är nog mer nervös än vad Violetta är för detta.
02:25Därför denna kvinna nu, en män, som har lämnat ifrån sig ett barn.
02:28Vi vet ju inte under vilka förhållanden detta har varit.
02:31Att Violetta kommer att träffa någon av sin släkt.
02:38Att vi kan få ett bra förhållande till dem.
02:42Det är min förhoppning.
02:44Alltså det är lätt att säga att man är beredd.
02:47Men det kanske blir väldigt jobbigt.
02:50Sökandet börjar i Krodzko som ligger i sydvästra Polen.
03:04Det var härifrån som Violetta adopterades barnhemmet.
03:07Violetta och Birgitta träffar Agneta för att gå igenom hur man ska lägga upp sökandet efter Violettas biologiska föräldrar.
03:23Men vad var det som fick dig att vilja söka efter dina biologiska rötter?
03:29Jag visste ju att jag hade biologiska föräldrar här i Polen ju.
03:34Och jag har ju tänkt mycket på den.
03:37Alltså jag tror ändå att de vet ju att jag finns någonstans.
03:41Och jag tror ändå att det är lite viktigt för dem också att veta att deras dotter mår bra.
03:47Vad vet du om den familjen?
03:50Alltså jag vet ju att jag ska ha någon syskon.
03:52Okej.
03:53Det är väl det enda.
03:55Och sen står det i några namn i de papporna vi har.
03:59Men din mamma och pappa levde ihop då?
04:02Under tillfället?
04:03Det tror vi.
04:04Det tror ni, ja.
04:04Det är ju ingenting vi vet heller riktigt.
04:08Men vad vet ni?
04:10I adoptionshandlingarna finns två spår att följa upp.
04:14Barnhemmet där Violetta bodde, då hon var liten.
04:16Och Gregors, den kontaktperson som hjälpte till vid adoptionen.
04:20Det är vad som finns.
04:23Ingenting annat.
04:24Nej.
04:25Man skulle kunna kolla upp båda de här ställena faktiskt.
04:29Eftersom det är två adresser som finns.
04:30Mm.
04:31Så skulle vi kunna börja med det.
04:33Ja.
04:33I morgon.
04:34Ja.
04:35Kommer du att kunna sova i natt?
04:36Jag hoppas.
04:39Men man vet ju aldrig.
04:41Det lär nog bli många tankar först innan man somrar.
04:45Tänker du något runt syskon och sådär?
04:48Ja.
04:49Jag undrar vad det är för syskon.
04:50Och om de vet om att de har mig som syster.
04:54För vad jag vet så ska vi vara bland de yngsta.
04:56Vad tror du händer idag då?
05:18Du vet.
05:19Jag har faktiskt ändå.
05:20Men du känner att du är redo liksom?
05:23Ja.
05:23Så gott jag kan.
05:24Mm.
05:26Tillsammans med tolken Jacqueline beger de sig till den första adressen.
05:33Till Gregors som var med och hjälpte till med adoptionen.
05:37Är du nervös Birgitta?
05:38Ja.
05:38Är du det?
05:39Ja.
05:39Hur länge sedan är det du pratar med honom?
05:42Ja det är en del år sedan.
05:48Det är dubbel.
05:49Det är synd du har det.
05:51Gregors.
05:53Han är den person som har haft kontakt med alla myndigheter.
05:56här nere Polen.
05:58Och han har varit med när vi träffade Violetta första gången.
06:01Han har, vi har kunnat bo hos dem.
06:04Så han har varit med i hela den här processen.
06:06När vi har varit nere.
06:07Både träffat henne och sedan till sist när vi hämtade hem henne.
06:11Så han har varit en mycket viktig person för oss.
06:14Ja, mål.
06:15Två.
06:15Två.
06:16Två.
06:17Två.
06:17Lugn och sansad.
06:22Ja, det är en stor trygghet till oss.
06:25De säger att vi är era vänner.
06:30Vi skriver lite men vi är era vänner.
06:32Man skulle liksom vilja krama honom jättehårt.
06:34Och kunna säga på polska tack, tack, tack jättemycket.
06:38Man blev liksom varm i kroppen.
06:40Och ja, man kände att han tyckte det var okej att vi var där.
06:45Fråga honom vad han, om han vet någonting om Violettas bakgrund eller föräldrar.
06:53Gregors vet tyvärr inte något om var föräldrarna befinner sig idag.
06:57Han kan bara berätta om hur situationen såg ut vid tiden för adoptionen.
07:03Violettas föräldrar hade blivit fråntagna.
07:07Föräldraskapare.
07:08Jaha, okej.
07:09Inte alla polska barn kunde man adoptera.
07:17Man kan bara adoptera de barnen som har, inte längre har några juridiska föräldrar.
07:24Vad tror han att han har haft för svårigheter?
07:27Jakim Ischlits problem med alkohol.
07:30Han tror att det var alkohol.
07:35När han jobbade för åtta år sedan.
07:37bland annat så var det väldigt vanligt att det var just den anledningen, alkohol.
07:47Mötet med Gregors gav inga nya ledtrådar till sökandet.
07:51Och egentligen inga säkra svar på varför Violettas föräldrar förlorade vårdnaden om henne.
07:57Jag har ju tänkt rätt mycket på det ju.
08:02Vad de tänker om mig, om de kommer ihåg att de hade mig.
08:06Vad de skulle säga om de träffar mig.
08:08Om de ångrar att de lämnar mig.
08:12Tänker man på det så kan man ju bli ledsen.
08:13Nästa steg är att besöka barnhemmet där Violetta bodde
08:26från att hon var två tills hon nästan fyllt fem år.
08:29Ja men där är det ju.
08:35Vilket då?
08:37Är det det? Vita?
08:39Känner du igen det?
08:40Jag kommer ju inte ihåg det alls.
08:43Inget som har förändrat.
08:45Nej, jag menar att det ser lite sämre.
08:47Skiktigt.
08:49Du blir rörd här.
08:50Det här blir jag ju.
08:52Vad är det som händer när du ser det här nu?
08:54Jag vet inte.
08:59Jag vet inte.
09:00Riktigt, nej.
09:02Det starka känslan.
09:04Mycket som vaknar till dig.
09:06Ja, det är det verkligen.
09:08Och du också.
09:11Tänk att jag vackar inne.
09:13Ja.
09:16Jag kunde se mig själv där.
09:18Det var som om man såg ett spöke.
09:20Fantastiskt.
09:21Det är jättebra.
09:22Fantastiskt, det tror inte jag att de vet.
09:24Nej, seriöligt har jag inte trodde att det kunde vara.
09:27Det måste finnas så sätt.
09:35Violetta söker sina biologiska föräldrar i Polen.
09:39Nu har hon kommit fram till barnhemmet där hon bodde som liten.
09:43Om man tittar in så kan man själv se sig springa där inne.
09:47Som liten.
09:48Hur tror du att det var?
09:51Jag vet inte.
09:52Många barn.
09:54Vad är det för tankar som växer till liten?
09:58Kom många gånger man själv och springer ut genom den dörren.
10:01Jag känner igen byggnaden från fötterna ju.
10:10Det gör jag ju.
10:11Jag tänkte liksom, är det någon som jobbar kvar sedan mängd tid?
10:18Och i alla fall minst om mig.
10:22Det var ju vem man tänkte innan.
10:23Agneta och tolken går in och frågar om de får tillstånd att besöka hemmet.
10:29Violetta och Birgitta är välkomna, men man vill inte släppa in en kamera på området.
10:34Så att ja, ni får gå in.
10:36Jacqueline följer mig in som tolk.
10:38Känns det okej?
10:39Ja.
10:39Ja då.
10:39Ja.
10:40Det är skönt att ni har varandra tycker jag.
10:42Och så har ni Jacqueline.
10:43Ja.
10:44Då väntar jag på er.
10:45Så får ni gå in.
10:47Jag vill se.
10:47Det var rätt jobbigt att gå in i barnhemmet.
11:08Jag kunde se mig själv där, men det jag såg kunde inte se mig.
11:13Det var som om man såg ett spöke.
11:17Alltså hon såg rädd ut, men ändå glad.
11:27Som nog visste att det var nya grejer som skulle hända.
11:40Själva kyrkan var jättemysigt.
11:42Vi gick ju in där och då fick jag en ny bild.
11:47Och då satt jag där och bad till Gud, antar jag.
11:52Den lilla flickan som satt där, det var ju jag som satt där.
11:57Och ingen annan.
11:58Jag tror hon bad för att få ett bra liv, tror jag.
12:05Jag har aldrig varit med om att jag kunde ha sett mig själv.
12:08Nu får ni berätta vad ni, hur du var där inne.
12:14Det var väldigt starkt.
12:16Jag såg mig själv sitta där framme med en unna.
12:20Den sista man sa, jag är det.
12:22Du såg dig själv sitta där som fyra och ett halvt år.
12:30Berättade om hur det var då, när du var där.
12:33Frågade ni om den tiden och så?
12:35Vi frågade lite.
12:38Hon var väldigt sparsam.
12:40Men hon sa nu att en del barn kom tillbaka till sina biologiska föräldrar.
12:46och en del adopterade oss.
12:47Så det var inte alla som adopterade oss.
12:49Okej, det var annorlunda.
12:57Hur tyckte du att hon var i de här mötena?
13:00Jo, det var en pigg tjej.
13:03Inga tårar, inga sura miner.
13:05Och även nu hon kom till Sverige.
13:07Inga mardrömmar, inga...
13:09Jo, det har du haft.
13:11Det har du haft sedan också, långt upp i vuxenåldern.
13:14Och kan ha det fortfarande?
13:16Mardrömmar?
13:17Ja.
13:18Vet du vad det handlar om?
13:20Eller du bara vaknar av att du har?
13:22Alltså, än med att jag har så stor kärlek till mina föräldrar.
13:25Ja.
13:25Så är jag alltid rädd att det ska hända dem något.
13:28Oftast handlar det om att de lämnar mig.
13:32De hamnar i någon olycka.
13:34Så att...
13:35Ja, så att jag blir ensam.
13:38Kanske var det sådana tankar du hade när du var där?
13:41Ja.
13:41Att du funderade över vart de var?
13:42Jag undrar vad du har upplevt.
13:47Ja.
13:48De där åren.
13:51Jag undrar ibland, som nu när man hörde att...
13:54Oftast de biologiska föräldrarna tar tillbaka barnen.
13:58Undrar om min mamma tänkte göra det.
14:00Och så fick hon kanske reda på att jag hade blivit bortaadopterad.
14:04Vad hon tänker då.
14:07När hon får reda på att jag kanske var kort adopterad.
14:09Ja, det hoppas vi att vi ska få svar på.
14:12Ja, det hoppas vi att vi ska få svar på.
14:42Eller på polskt.
14:43Så att jag känner igen doften.
14:46Det...
14:47Jag trodde ju liksom inte.
14:49Det måste vara någonting där.
14:51Någonting jag känner igen.
14:52Tentarna står och tittar vad det är de ska ha på bröllopsen.
14:56Det känns omtumlade.
14:59Många av de känslor som har vält upp i mig.
15:03Vad det är som fanns när vi hämtar hem Violeta hit till Sverige.
15:07Sink på hjälp.
15:08Nej, det är inget.
15:10Jag ska inte ha stäck.
15:15Spåren som man hittills kollat upp har inte gett något resultat.
15:19Agneta vill gå igenom adoptionshandlingarna igen för att försäkra sig om att de inte har missat något.
15:24För det är en del papper som på polska här som jag inte har en aning om.
15:29Här står du när hon...
15:30Vilken födelse...
15:32Första är hennes födelseord.
15:33Jaha.
15:33Det här är alltså där föräldrarna bodde.
15:37Fantastiskt.
15:37Det är jättebra.
15:38Fantastiskt.
15:39Det tror inte jag att de vet.
15:41Jag tror inte att de vet det.
15:42Då kan vi gå och träffa dem.
15:43Så kan vi berätta efter dem.
15:45Hallå, hej.
15:52Hej.
15:53Hej.
15:54Nu har ju Jacqueline och jag har ju gått igenom de här papperna och kollat och läst lite.
15:59Vi hittade en gatuadress.
16:04Jaha.
16:04Till födelse...
16:07Din första adress som du bodde på.
16:09Oj då.
16:10Okej.
16:11Nu var det Olyssa Fredry.
16:14Står det så.
16:16Nej, det visste vi inte.
16:17Nej.
16:18Nej.
16:18Där stod ju en adress längst nere som ingen vi i Sverige hade sett.
16:25Utan vi har ju trott hela tiden att det säkert tillhörde någon domstolsadress eller något sånt där.
16:31Men det visade sig att det var en dag min mamma och pappa bodde.
16:37Så här kan det ha varit en plats som du faktiskt bodde.
16:40Det kan du vara ju.
16:42Då.
16:42Innan du kom till barnhemmet.
16:44Och det hade du inte haft en aning om.
16:45Nej.
16:47Den här platsen vill man ju kolla upp.
16:49Allra högsta gången.
16:50Ja.
16:51Eller hur?
16:51Det var spännande.
16:54Adressen som står i handlingarna är där föräldrarna var skrivna när Violetta föddes.
16:58Bostaden ligger i Nova Roda.
17:01En närbelägen stad till Klodsko.
17:03I'm looking out the window and all I see is rain falling down.
17:18Maybe it's my eyes cause it's hot to smile without you around.
17:25So cold in the night since you've been gone.
17:30Jaha.
17:30Då har vi här då.
17:33Ja.
17:34Nova Roda.
17:38Det är drygt 20 år sedan adoptionshandlingarna skrevs.
17:41Men möjligheten finns ändå att Violettas biologiska föräldrar bo kvar på adressen.
17:47Okej.
17:48Nu ligger nummer nio.
17:50Precis bara en liten bit ner här.
17:52Ja.
17:52Sen vet inte vi om det är någon lägenhet två eller något.
17:54Men det tar vi reda på.
17:56Ja.
17:56Men där kan de ju faktiskt bo.
17:58Ja.
17:58Jag har ju absolut ingen aning om de bor där eller inte.
18:02Och därför så går Jacqueline och jag nu först.
18:05Och då får ni vänta här.
18:07Ja.
18:07Så kommer vi tillbaka hit och så får vi berätta vad vi har fått reda på.
18:11Ja.
18:12Hon har sagt hela tiden att det skulle vara roligt att se vem det är.
18:16Men nu tror jag att hon börjar bli lite osäker.
18:20Och vad blir det?
18:21Har sett personer här nere att man mår rätt så dåligt.
18:26Och hur kommer föräldrarna att se ut när vi träffar dem?
18:31Är det den bilden hon har av dem?
18:34Jag tror att det börjar bli jobbigt för henne.
18:37Tänk om vi har gått förbi dem.
18:39När du och pappa och jag var liten var här.
18:42Det kan hända. Det vet vi inte.
18:45Nej.
18:46Vi kan vara förbi dem idag också. Det vet vi inte heller.
18:48Nej.
18:48Om vi har letat här.
18:50Jag trodde de skulle bo. Jag hade förstöpt mitt hus eller något.
18:55Här är nio.
18:58Hur gör jag?
19:00Ska jag ta första steget?
19:02Eller ska min biologiska mamma göra det?
19:05Ska vi kramas? Ska vi skaka hand?
19:09Eller ska vi bara säga hej till varandra?
19:11Hur säger hon nytt?
19:16Är jag lik henne?
19:18Eller är jag lik med pappa?
19:21Det är någon där uppe.
19:23Okej.
19:25Fråga om vi får komma upp och prata.
19:29Säg att vi letar efter.
19:30Säg de här namnen.
19:31Fråga om de överhuvudtaget bor här.
19:33Fråga om vi får komma upp.
19:34Fråga om vi får komma upp.
19:34Fråga om vi får komma upp.
19:36Fråga om vi får komma upp.
19:38Hon tror att de kan ha bott.
19:40Att Rishad, hans pappan kan ha bott här.
19:43Hon bor inte här längre.
19:44De bor inte här.
19:44Vad sa hon?
19:45Att de hade flyttat till något annat område?
19:47Ja.
19:47Jag tror att de flyttade.
19:48De bor inte här nu i alla fall.
19:49Ja, nej där fanns de inte.
19:54Vi fick prata med en kvinna som bodde där nu.
19:57Hon berättade att de bor inte där längre.
19:59De har bott där.
20:00En Rishad Skorak har bott där.
20:02Men hon vet inte var de finns nu.
20:04Jäs.
20:06Så där har de funnits i alla fall på den adressen.
20:08Var det någon som känner dem?
20:10Nej.
20:10Nej, bara kunde nämna.
20:13Hon hade koll på att de hade bott där.
20:15Men hon visste inte var de var nu.
20:17Men hon visste att de hade bott där.
20:18Och...
20:19Länge sedan.
20:20Ja.
20:21Det är säkert ett tag sedan.
20:22De bodde där.
20:23Ja.
20:25Jag trodde att de bodde där.
20:27Jag trodde att det var i princip bara att gå och knacka på.
20:30Här är vi och...
20:32Nu är vi här och vi är tre färger.
20:35Jag var övertygad om att så lätt var det att hitta dem.
20:38Men det var det inte.
20:40Men du bodde nog här för 20 år sedan ungefär.
20:43Ja.
20:44Det var här du föddes i alla fall.
20:46Ja.
20:46Ja.
20:48Så jag har ju nu gått här lite.
20:50Eller åkt i vagn där med oss.
20:52Suttit i någon vagn här på.
20:55Vi kan ju kolla där borta.
20:58Ja.
20:58Om du vill så är det såg ut där.
20:59Ja.
21:04Här.
21:05Den här porten.
21:07Här är den här.
21:07Här är den här porten.
21:08Oj, oj, oj.
21:09Jag har aldrig, aldrig sett en så mörk, dyster, smutsig trappuppgång.
21:28Nej, så jag har ju inte tro att det kunde vara.
21:31Ja.
21:32Ja.
21:32Ja.
21:33Ja.
21:33När man var inne i trappuppgången så var det väldigt läskigt för det var ju så mörkt.
21:38Men spänningen i kroppen vann så att jag var tvungen att kolla längre in.
21:44Och då kom jag in på en gård.
21:48Där var ju lite grönt så att man såg liksom att ja, här var ju liksom fint.
21:54Men sen fick man liksom så här kall kyla så att usch, det var jobbigt så att jag ville gå tillbaka.
22:01Där hade jag nog inte trivts.
22:03Det var nog för dålig skick.
22:09Då hade det nästan varit bättre att bo på gatan, tror jag.
22:12Så jag tror nog att mamma och pappa gjorde ett bra val när de flyttade därifrån.
22:17Och hoppas att de hittar något bättre.
22:18Den gamla adressen gav heller ingenting och nu får man vända sig till folkbokföringen.
22:36Jacqueline har gått dit för att försöka få till ett möte.
22:39Jag undrar vart du tog vägen. Hur gick det för dig då?
22:41Nu har jag varit på kommunhuset.
22:42Ja.
22:43Men det gick inte så bra.
22:45Nej, vad sa du då?
22:46De hänvisar till en slags Europalag, sekretesslag som inte finns.
22:50Så jag är väldigt förvånad.
22:52Som säger att man inte får lämna ut våra uppgifter alls, okej?
22:55Men till slut i alla fall så fick jag en nummer till en högre chef.
23:00Jag försökte ringa han.
23:02Men det går inte så bra just nu för att det är lite sent så.
23:05Så jag tror att vi försöker en morgon med det.
23:07Okej.
23:08Och sen...
23:08På kommunhuset som har hand om folkbokföringen kunde de inte heller hjälpa till
23:14utan hänvisar vidare till deras högstig chef.
23:17Han har ännu inte lyckats gå och nå, så de får fortsätta sökandet imorgon.
23:22Okej.
23:22Då, som det ser ut just nu, så kommer vi inte vidare då?
23:26Nej.
23:27Då svävar vi i ovisshet.
23:29Jag var helt övertygad att vi skulle leta lite grann och att det skulle gå mycket, mycket snabbare.
23:41Men det är en lång process har jag upptäckt.
23:46Och det tar tid och det är svårt att komma in lite överallt.
23:53Man står liksom och balanserar lite på att vad ska man tro?
23:56Är vi mer närmare än långt ifrån?
23:59Jag tänkte på tanken att vi kommer nog åka härifrån utan att hälsa på mina föräldrar.
24:06Eller hitta dem.
24:07Det är nog vad jag tänker just nu.
24:09Ja, hur känns det idag?
24:23Har ni sovit gott?
24:24Det var svårt att somna igår.
24:27Alltså i natt har man vaknat flera gånger.
24:29Vad är förväntningarna nu inför idag då?
24:33Att vi kommer få ytterligare en ny adress.
24:36Det tror du då?
24:37Ja, vad skönt.
24:38Du är hoppfull.
24:39Hej!
24:40Hallå!
24:41Ja, nu är vi väldigt nyfikna på hur det gick där.
24:43Jag tänkte så här, den där första Peter, att han är självaste borgmästaren i staden.
24:48Okej.
24:48Så att jag har bokat möten med han så det är bara för oss att gå in faktiskt.
24:53Lät han tjänstvillig?
24:54Ja.
24:54Jaha.
24:57Kanon.
24:57Jag har min adress.
24:59Han sitter här inne.
25:01Och det var bara att gå dit.
25:02Men nu kör vi.
25:08Jag var glad.
25:09Jag var jätteglad.
25:11Man liksom, man förstod inte det att det var någon som la tid på oss.
25:14Och verkligen ville ha ett möte med oss.
25:16In-Dobre.
25:17In-Dobre.
25:19Här har vi ett hopp.
25:20Nu kommer det.
25:21Nu kommer det vi har väntat på.
25:23Vi är här med anledning att Violetta söker sina biologiska föräldrar.
25:28Violetta söker att jag är borgitskärna över ditt.
25:31Och vi har med oss lite papper.
25:33Nu är vi ute efter en adress till hennes biologiska föräldrar.
25:36Och vi har haft lite svårt att få tag i den där adressen.
25:38Jag söker här med adress.
25:40Och nu hade vi hoppats att du skulle kunna hjälpa oss med det.
25:46Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:47Ja.
25:48Ja.
25:48Ja.
25:49Ja.
25:49Ja.
25:49Ja.
25:50Ja.
25:51Ja.
25:51Ja.
25:52Ja.
25:53Tyvärr visade det sig att borgmästaren inte har rätt att dela ut en adress.
26:01Han hänvisar i sin tur vidare till stans familjecenter.
26:05Han säger att de inte kan bryta lagen.
26:08Att det finns folk som inte vill lämna ut sina äterbryter så kan de inte dela ut dem.
26:12Bara sådär.
26:12Det var liksom som en kallsten som bara krossade en uppifrån.
26:25Hoppet är över.
26:27Nu lägger vi ner detta liksom projektet.
26:30Man blev ju ledsen och kände liksom att nej, där tar det slut.
26:35Låt.
26:36Låt.
26:37Låt.
26:38Låt.
26:38Låt.
26:39Låt.
26:39Låt.
26:40Låt.
26:40Låt.
26:41Alltså jag var så arg inåt det att, hur kunde jag lura mig själv och tro på så mycket.
26:45Ja.
26:46Ja, jag var ju så jättesäker på det att man skulle ge något.
26:51Det måste finnas så sätt.
26:53Det är klart det finns ett sätt, Violetta.
26:56Det är klart det finns ett sätt.
26:58Tack.
26:59Vi har ju också den andra telefonnummern, eller hur?
27:02Precis.
27:04Kan du försöka ringa till dig?
27:06Vad var det för familjecenter?
27:07Det är en familjecenter och det finns ju ändå ett litet kopp i alla fall.
27:18Det var en oerhört stor besvikelse.
27:20Men det var ju väldigt svårt att tro på det, att vi verkligen skulle kunna komma vidare.
27:26För kunde inte denna man högst uppsatt säga någonting?
27:29Så hur skulle familjecenter då våga säga någonting?
27:35De har återigen lämnats utan hjälp.
27:38Och det enda som återstår är att Jacqueline kontaktar det familjecenter som borgmästaren tipsat om.
27:44Det kändes nästan som att man fick en äldstöt när man fick det att han inte sa något eller gav något.
27:51De vågar inte stå över lagen.
27:54De kan gå ifrån sitt jobb och man gör fel i sådana viktiga grejer.
28:01Hallå där.
28:02Hej.
28:02Hej.
28:04Ja.
28:05Har du fått en adress?
28:13Till min mamma, fama.
28:19Vad härligt.
28:20Du skojar.
28:21Ja, jag känner mig så mycket.
28:31Mamma, jag vet att du är min mamma.
28:33Jo.
28:34Du är barn med skapare.
28:36Ja.
28:38Det är en mycket, mycket speciell situation.
28:41Ja, jag förstår det.
28:42Det trodde jag inte när jag ägde hemifrån Sverige och hon hade ställt upp det.
28:45Det är faktiskt helt skönt.
28:47Det visar sig att alla adoptionsfall går via familjecentret.
28:52Det är de som vet om de biologiska föräldrarna vill bli kontaktade om ett barn vill söka upp dem.
29:09Det har varit upp och ner.
29:12Man vågar ju inte tro på det riktigt.
29:15Man vågar inte tro på det för att man hade sett personen framför sig, sin mamma.
29:26Det kändes ju spännande, men det var ju väldigt svårt att tro på det.
29:31Att vi verkligen skulle kunna komma vidare.
29:36Vill de träffa Violetta? Vill de träffa mig?
29:38Vi vet ju aldrig hur de reagerar när man bara dyker upp så.
29:45Vad som händer nu är att nere på den här gatan, någonstans, så bor ju familjen.
29:51Och det som händer är att jag går där med hjälp av Jacqueline och ser om vi kan hitta på var de bor.
29:59Och eftersom vi inte vet omständigheterna, vi har ju ingen aning om någonting och hur de ställer sig inför det här mötet.
30:06Så får ni vänta här.
30:08Och sen vet vi ju inte heller hundra procent säkert att det här är rätt adress.
30:12Nej.
30:14Vi ska ner lite grann.
30:16I ett annat hus?
30:17Men jag såg inget annat rött hus på vägen.
30:19Nej, inte heller.
30:20Hur lång är den här vägen kan man ju undra.
30:23Nu när man väl är här så känner man liksom att det måste ju gå på något sätt.
30:29Man vill liksom på något sätt.
30:31Kan inte jag hjälpa till så att det går?
30:34Ja, mycket annat funkar ju när man jättegärna vill.
30:38Så att man känner det, det borde väl gå nya också.
30:43Förstod, sa hon vilket hus det var?
30:45Ja.
30:45Förstod du vilket hus det var?
30:47Det ligger där borta.
30:48Ja.
30:48Och de bor där?
30:49Ja.
30:50Ja, okej.
30:51Så då vet vi i alla fall att det är rätt adress.
30:52Och att de finns där.
30:54Ja, men kanon.
30:56Men du, är det här lägenheter?
30:58Det är det va?
30:59Det måste ju vara lägenheter här.
31:03Jag tror att det är lägenheter, vet du?
31:07Ja, det är precis.
31:08Grushina, spost.
31:11Grushina.
31:13Ja, okej.
31:14Cinco yi.
31:16Okej, gå först du.
31:18Vet du vad de börjar ställa en massa frågor.
31:24Det var ju rätt adress.
31:26Och där bor din mamma.
31:28Hjärtat bankar.
31:30Man kände liksom, då har de säkert saknat mig.
31:33Eftersom de ville träffa mig.
31:35Och där uppe står din mamma.
31:36Och sen tänkte man liksom, vad har jag gett mig in på?
31:43Violettas sökande efter sina biologiska föräldrar har tagit dem till en adress i utkanten av Novaroda.
31:49Agneta har gått i väg för att ta den första kontakten med föräldrarna.
31:54Det ser nästan ut till att kunna bli några röngskurar här.
32:01Det var ganska jobbigt.
32:06Sitta vänta.
32:10Och Violetta blev orolig också efter ett tag när det inte hände någonting.
32:15Då började hon gå under och studsa runt lite och upp och kolla.
32:19Hållde sig ut i omgivningarna och...
32:21De beraktade sig på henne att nu så måste något hända.
32:28Hur fler då det här alltså?
32:31Det kan vara vilken.
32:32Men det var på den andra våningen.
32:37Hur den är den här då?
32:39Jag kommer från Sverige och jag har rest hit med Violetta.
32:55Violetta, stämmer det att du har en dotter som du lämnar till ett barnhem som heter Violetta som föddes 1986?
33:08Du minns tydligt Violetta.
33:14Har du tänkt mycket på henne under åren?
33:29Vi har tänkt mycket på henne.
33:31Tack.
33:33Vi har tänkt mycket på henne.
33:37Violetta är hemma och hon vill väldigt gärna träffa dig.
33:44Hej tjejer.
33:53Hallå, hallå.
33:54Har det gått bra här?
33:56Ja, det är kallt.
33:57Det är kallt, ja.
33:58Ja, jag får ställa dig upp här.
34:00Jag har sprungit här mellan dessa och hoppat på det.
34:03Ja, det är bra.
34:04Vad har ni för?
34:06Ja, det var ju rätt adress.
34:08Jaha.
34:09Och där bor din mamma.
34:12Vad gör det?
34:12Ja.
34:12Ja, och syskon också tror jag några stycken bodde där.
34:16Ja.
34:17Men jag har framförallt pratat med din mamma.
34:19Mm.
34:20Och hon ville väldigt gärna träffa dig.
34:25Ja, jag och henne.
34:28Man kände liksom det att då har de säkert saknat mig eftersom de ville träffa mig.
34:35Lycka till.
34:36De har säkert saknat mig, tror jag.
34:38Jag tror de tänker på mig väldigt mycket.
34:40Ja.
34:42Jag har alltid önskat att hon skulle få träffa dem.
34:46Jag har pratat om det ofta också, att det vore en...
34:51Det här välsignelse att hon någon gång skulle få träffa dem och veta vad det var för några.
34:56Och veta hur de hör det framförallt.
35:00Det var helt...
35:01Det kändes okej att de två fick mötas.
35:05Och se om de kunde hitta utan att jag skulle finnas påverka.
35:09Vad är det för tankar du har nu, Violetta?
35:15Alltså, jag har faktiskt ingen direkt tanke mer än att jag är jätteglad att hon verkligen vill träffa mig.
35:22Alltså, jag hoppas verkligen att hon mår bra.
35:26Att hon har det bra.
35:27Man vet ju inte hur hon reagerar.
35:31Om hon tar första steget så blir det jag som gör det.
35:34Ska vi kramas?
35:35Ska vi skaka hand?
35:37Eller ska vi bara säga hej till varandra?
35:41Det var liksom sådär små tankar.
35:44Så att...
35:46Man får väl försöka anpassa sig när man står öga mot öga.
35:50Och sen tänkte man liksom, vad har jag gett mig in på?
35:55Nej.
35:56Hjärtat bankar.
35:57Nej.
36:00Där uppe står din mamma.
36:06Jag var ju rätt långt ifrån henne, men jag såg ändå liksom att vi var lika i varandra.
36:11Så jag förstod ju...
36:12Det är sant. Det är ju min mamma som står där.
36:15Det är ju bra.
36:23Det är ju bra.
36:30Det är ju inte med mig.
36:36Det är ju bra.
36:36Det är ju bra.
36:37Det är ju bra.
36:40När jag kom fram till henne så torkade hon bort mina tårer.
36:44Alltså det var...
36:46Man förstod inte det.
36:47Att det var sånt.
36:51Och tog kontakt med mig direkt.
36:58Och började berätta då att jag hade en massa syskon.
37:05Och det var precis som jag förstod henne att det var det hon försökte berätta att jag hade syskon.
37:10För hon stod och räknade med sina fingrar.
37:12Jag var fem någonting.
37:14Och sen sex.
37:17Jag var sex syskon.
37:19Så vi vill sju det jag tror jag.
37:21Bula syskon.
37:23Sammanlagt.
37:25Vet du var din pappa är?
37:26Jag är hemma.
37:28Jag är hemma.
37:29Jag är hemma.
37:30Jag har sett honom.
37:31Han är hemma.
37:32Ja.
37:32Han har sett honom.
37:34Han är sjuk.
37:38Violetta får veta att hennes biologiska pappa lider av allvarlig cancer.
37:42Men att han väldigt gärna vill träffa henne.
37:45Även Birgitta välkomnas till deras lägenhet så att hon kan träffa resten av familjen.
37:50Jag blev ju jätteglad.
37:58Det kändes ju jättetacksamt.
38:02Och det kändes skönt att kunna stötta Violetta.
38:04Jag gillar det där.
38:05Jag gillar det där.
38:05Jag gillar det där.
38:09Självklart.
38:11Ja.
38:12Jag ser.
38:14Anledningen till att barnen omhändertogs var att föräldrarna var fattiga och helt enkelt inte kunde försörja sina barn.
38:21Violetta som då var yngst hamnade på ett annat barnhem än sina syskon.
38:27När föräldrarna sen fick det bättre ställt och återfick vårdnaden om barnen var Violetta redan borta adopterad till Sverige.
38:3423 är han.
38:36Ja, men sitta på Violetta.
38:39Pappan blev ju en chock eftersom han var så sjuk.
38:43Han är ju mycket, mycket sjuk.
38:45Och han har ju inte så lång tid kvar att leva.
38:49Och han var ju väldigt, väldigt tacksam för att Violetta hade hittat honom.
38:52Så han på något vis fick lugn.
38:54För det var han tydligen pappas flicka när hon var liten.
38:59Det betyder mycket att jag har fått träffa både min mamma och min pappa.
39:20Han hade ju, jag hade hört det att han har inte lätt på tre år.
39:26Men när han träffade mig så låg han samtidigt som han grät.
39:32Då visste man liksom att han verkligen älskade mig.
39:37Men han var ju väldigt glad över att jag hade fått det bra.
39:40Och att jag hade bestämt mig för att söka upp dem.
39:51Kommer du ihåg?
39:53Alyssa.
39:59-Oj, não!
40:03-Oj, tai kymmDoverestid, inte to.
40:06Do inte lipa.
40:08Äååååå!
40:10Öåååå!
40:14Joååååå, jag ska helt fätta barn över.
40:18Hur lömliga men very mどla?
40:21Systern upplevde jag som om hon hade varit den som hade tagit hand om Violeta
40:29Kände henne mest, det var mest känslomässigt bunden till Violeta
40:37Systern blev väldigt, väldigt berörad när hon träffade henne
40:41Så man har ju verkligen sett att de har saknat henne oerhört mycket
40:46Hon har alltid minst dig, hela livet hon har minst dig nu
40:51När du var hit så var det jättelik flickan här
40:55Pappan har lagt sin kärlek, den kärleken här till dig har han lagt på den lilla flickan
41:01Men det var så likande, det var som två droppar vatten, lika lika två droppar vatten
41:07Alltså det känns jättebra, det känns direkt som att vi är systrar
41:11Vi har, jag kände direkt att det var ett band mellan oss
41:17Det var verkligen en syster
41:19Alltså man har drömt om
41:21Vi syster
41:24No tak, bo byłam najstarsza, no to mama z tatem wtedy pracowali
41:34Dużo czasu z nią przebywałam
41:37Ja tycker jag samma nasa
41:43No i nie byłam w stanie nic powiedzieć
41:47Tylko po prostu od razu zaczęły mi się same łzy wyciskać
41:52I nie mogłam po prostu tego powstrzymać
41:54No tak nie wiem
41:58No cieszyłam się, że ona była, że mogłam ją w końcu przytulić
42:01Hon har alltid varit orolig för att du inte ska skada dig
42:06Och nu det viktigaste har varit att du inte har haft det bra liksom
42:08Jag tror att det har betytt oerhört mycket för att veta
42:14Ja, hon har kanske fått en identitet
42:17Mer än en här adopterad tjej i Sverige
42:20Utan hon har fått en egen identitet här nere
42:23Jag kan säga att hon har träffat sina biologiska föräldrar
42:26Och inte alltid säger vet inte
42:29Den lilla biten har jag alltid sagt på henne
42:34Att det har hon plötsligt fått ett egen
42:38Själv fått ett egenvärde
42:40Att jag är någon som ändå har en historia
42:44Som jag kan rätta
42:47Alla de frågorna jag har haft hela tiden
42:53Som har följt mig i de allra dessa åren
42:55De är besvarade
42:56För nu kan man i alla fall säga
42:59När någon frågar
43:00Har du syskon?
43:01Och det är lätt att bara säga
43:02Ja, jag har sex syskon på en
43:05Har du träffat dem?
43:07Ja, det har jag gjort allesammans
43:09Så
43:11Ja, detta kommer betyda jättemycket
43:15Läs hur det är gott för Violetta på tv4.se
43:33Warumet
43:51Följ oss inför